Efter herrarnas stafett under SM i Söderhamn kunde man konstatera att de omtalade och kritiserade stakfria zonerna fyllde sitt syfte. De påverkade resultatlistan på så sätt att de som valde att åka ovallat möjligen förlorade medalj. Jag tror nämligen att IFK Mora

Andreas Holmberg blev under SM-veckan 2017 något av bilden för det absurda i att tvinga åkarna att ta sig fram på skidor på ett speciellt sätt, då han använde sig av en styrkeövning för att kringgå den stakfria zonen med ovallade skidor! (Foto:skärmdump från SVT sändning från herrarnas 15 km klassiskt)

förlorade bronsmedaljen pga de stakfria zonerna (även kallat teknikzon), där Andreas Holmberg tvingades att ”Smirre-staka” (dra sig fram med armarna i en diagonal rörelse, utan att använda benen). Detta gjorde att han 1) tappade tid direkt, då smirre-stak går långsammare än att staka och 2) indirekt förlorade tid, då smirre-stak är väldigt tungt vilket leder till ett kraftigt mjölksyrapåslag. Särskilt då man gör det i maxfart.

Det är på intet sätt garanterat att IFK Mora hade blivit trea om det hade varit fritt att staka. Oavsett hur det hade slutat så är det ändå väldigt tråkigt och mycket negativt för sporten då åkarna inte tillåts åka på de sätt som går fortast och för aktuell terräng är det mest naturliga. Mig veterligen finns ingen annan idrott där man bestämmer hur de aktiva ska bedriva sporten. De stakfria zonerna på SM bevisade också att utvecklingen mot mer stakning och ovallade skidor (fäste) inte går att stoppa. Trots att arrangören och Svenska skidförbundet förbjuder tekniken stakning så väljer vissa enskilda åkare ändå att åka ovallat. Bilden av Andreas Holmberg som smirre-stakar (eller ”låtsasdiagonalar”) har fått stor spridning i media. Ett bevis på att försöket med stakfria zoner inte kommer att leda någonstans, på precis samma sätt som teknikzonerna inte gav något resultat på 80-talet, då skejten betraktades som ett hot mot längdåkningen.

Under herrstafetten berövades publiken på vad som hade kunnat bli en mycket intressant fight. Fighten mellan en åkare med fästvallade skidor och en med ovallade skidor. Hur mycket tappar stakaren uppför? Hur mycket glider han ikapp utför? Hur mycket kan han grilla ”diagonalaren” på platten? Hur mycket kan stakaren ha råd att släppa uppför? Taktiken når helt enkelt nya nivåer. Kampen mellan två skidåkare tar en helt ny form.

Stakning på ovallade skidor är inte det som hotar den klassiska skidåkningen. Det är istället det som man effektivt lyckas dölja med hjälp av de stakfria zonerna. Nämligen den för ett år sedan så omtalade ”tjuvskejten”. Istället för att sätta jurymedlemmar på att kontrollera en dödsdömd teknikzon borde de resurserna snarare placeras ut på banan och se till att åkarna inte bryter mot den klassiska tekniken genom att skejta. Att skejta är inte att åka klassisk stil. Att staka är en delteknik i den klassiska tekniken och så länge skidåkare stakar så finns den klassiska tekniken kvar.

Extra om sprint

Innan vi rundar av den här texten ska jag tillägga en sak. En detalj som kanske verkar harmlös men som för mig, som har tävlat i simning, sticker som en tagg i hjärtat. Varför används ”simtuta” som startsignal i sprint? Det är ju trots allt skidåkning vi håller på med och inte simning och simtutan (länk till ljud) hör hemma på simarenor. Vad hände med det klassiska startskottet? Stakfria zoner får ursäkta men det här är det högst prioriterade problemet i skidåkningen just nu och bör snarast åtgärdas! (Notera att detta stycke om startsignal i sprint är högst sarkastiskt och med glimten i ögat!)

 

4 KOMMENTARER

  1. Jag kan inte se annat än att de stakfria zonerna fungerade på avsett sätt. Att sedan någon vill demonstrera sitt ogillande förtog inte det positiva. Vill vi behålla den klassisk diagonalen så är de regler som nu införts väl avvägda. Möjligen skulle man kunnat ytterligare minskat den tillåtna stavlängden.

  2. Klassisk stil är ju en ganska tydlig form av reglering. Idrott handlar om att ta sig från punkt A till punkt B så fort som möjligt och den enda lösningen är naturligtvis att införa fristil på alla tävlingar. Det går dessutom utmärkt att tjuvskejta med fästvalla. Idén om att behålla klassisk stil håller på att utveckla skidåkningen till en bedömningsport.

  3. Håller helt med om det du skriver. Jag vill dessutom tillföra en infallsvinkel; om man som vallare skulle råka missa fästet (vilket ju faktiskt dessvärre kan hända) – då får den drabbade åkaren inte göra det som i ett sådant läge skulle vara helt naturligt – att staka!!

  4. Om man ska förbjuda bakhalt måste tvångsvallning införas för de som har bakhalt. Staktävlingarna tror jag kommer att dö ut. Det blir alltför lika gångsport och lika kul att titta på som målarfärg som torkar.

Kommentera