Så var det då dags igen. Ännu en gång försöker man från internationellt håll stoppa en helt naturlig utveckling. En utveckling som man på sätt och vis varit med och skapat genom konstant ” betongunderlag” oavsett väder, i princip. Vi pratar naturligtvis om stakning.

Idag kablades det ut att FIS (Internationella skidförbundet) lagt fram ett förslag på att införa stakfria zoner (Källa: Dagbladet.no). Med andra ord att det under vissa delar av banan kommer att vara förbjudet att staka. Allt för att bevara den klassiska stilen. Det hela börjar bli lika löjligt som det var under 80-talet, då man från förbundshåll gjorde allt för att stoppa skejtingen (se SVT:s Stopptid om försöket). Det fungerade bevisligen inte då och jag tror att det kommer att bli likadant den här gången.

Flera toppåkare har ställt sig kritiska till förslaget. Exempelvis gör Johan Olsson jämförelsen att det är som att tvinga en störtloppsåkare att resa sig ur fartställning för att sänka farten. Istället lägger man banan för att uppnå samma resultat och det naturligtvis precis det vi behöver göra i stakningens fall också.

Istället för att förbjuda stakning borde man från FIS sida påbjuda traditionell, klassisk skidåkning. Detta uppnås genom att förlägga klassiska tävlingar till de platser där det är lämpligare att åka med fästvalla. Både Olsson och Petter Northug lägger fram samma lösning och nämner exempel som Falun, Oslo, Lillehammer och Ruka som lämpliga platser för klassiska tävlingar. En lösning som är väldigt bra, då det passande nog är i Skandinavien som den klassiska skidåkningen är djupast rotad. Nere i Centraleuropa är den fria stilen mer vedertagen, även bland motionärer. Av just den anledningen bör man förlägga fristilstävlingar där nere i större utsträckning. Samtidigt gäller det att båda stilarterna kan synas på båda platser men som det är i nuläget bör åtminstone majoriteten av de klassiska tävlingarna förläggas i Norden och de fria tävlingarna nere på kontinenten.

Samtidigt måste man komma ihåg att det inte går att stoppa utvecklingen, både på gott och ont. Undertecknad älskar klassisk skidåkning och hoppas att den kommer finnas kvar som den är i dagsläget. Dock går det endast att spekulera i hur det ser ut om tio år. År 2003 kallade vi dåtidens svenska toppsprinters för dumma när de valde att staka på en sprinttävling i Landvetter utanför Göteborg. Idag hade vi antagligen skrattat åt de som inte valde att staka på samma bana, eller åtminstone ställt oss frågande. Hjulet är igångsatt och att sätta käppar i detsamma brukar oftast leda till krasch, likt en cykel som plötsligt får en pinne i framhjulet. Skulle det bli på det viset riskerar vi en enorm utmaning att läka en sport som redan är skadeskjuten.

2 KOMMENTARER

  1. Enklaste och billigaste sättet att ta bort stakningen är att minska den tillåtna stavlängden i de klassiska loppen. Nu är den längsta tillåtna stavlängden lika med åkarens egen längd. En kortare maxlängd i den klassiska åkningen innebär att det blir omöjligt att få ut den kraft som erfordras för att staka i de brantaste backarna. Exakt hur lång staven tillåts vara kan jag inte säga men man sa tidigare att lämplig stavlängd var till åkarens armhåla, kanske det är en bra längd.

Kommentera