Alliansloppet i Trollhättan. Världens största rullskidtävling. De senaste åren har också deltagarantalet växt och då framför allt på motionärsidan. Allt fler börjar upptäcka rullskidåkning som en bra tränings- och tävlingsform för att förbereda sig inför den kommande vintern. Dessvärre har det inom det området gått lite överstyr.

Trots likheterna med skidåkning på vintern är rullskidåkning en annan idrott. Det är därför långt ifrån okontroversiellt att Vasaloppet accepterar en rullskidstävling som seedningslopp inför vinterns Vasalopp. Den främsta anledningen har redan nämnts. Rullskidor är inte skidor och kräver inte att tekniken stämmer lika mycket som på snö. Exempelvis påverkar inte tekniken hur pass bra åkaren får fäste, vilket den gör på vintern. Åkare med sämre teknik får därmed en bättre seedning än vad de fått på ett motsvarande lopp på snö.

Punkt nummer 2 som är viktig men som förvånansvärt sällan tas upp är förutsättningarna som råder. Alliansloppet avgörs på rullskidor med motstånd 2, i allmänt tal kallat tvåor. Vad som är en tvåa är inte definierat mer än att hjulet ska vara märkt med en tvåa. Det seedade fältet (elitåkare) däremot har låneskidor från en rullskidleverantör och har därmed likadana skidor. Vid första anblick ser det bra ut. Lika förutsättningar för alla. Detta stämmer dock inte alls.

Tvåor går olika lätt, beroende på gummiblandningar i hjulen och skillnaden mellan leverantörerna är påtaglig. Dessa hjul går dessutom att göra ytterligare lättare med hjälp av speciella kullager och kemikalier. Här uppstår en ojämnhet i förutsättningarna. De bästa åkarna, som har likadana skidor men utan möjlighet att modifiera dessa har trögare rullmotstånd än många som får åka på egna skidor och då har modifierat detta. Med andra ord sätts seedningen till Vasaloppet med bakgrund av förutsättningar som är olika. För att göra en jämförelse med vintern så skulle man kunna säga att elitåkarna fråntas möjligheten att exempelvis valla med högflourpulver och lägga en lämplig struktur för att förbättra sitt material, samtidigt som motionärer har den möjligheten. En sådan skillnad i förutsättningar hade aldrig accepterats vintertid.

För att fortsätta resonemanget med tvåor är skillnaden i fart gentemot skidor på snö. Det är sällan man vinner ett lopp över 48 km på snö på en tid på 1 timme, 43 minuter och 38 sekunder, vilket var fallet 2016. Vid ett normalt seedningslopp på snö, som då är ca 40-45 km, brukar segertiden ligga kring 2 timmar. Denna högre fart ändrar kraftigt förutsättningarna och ställer helt andra krav på åkaren. Sen bör det nämnas att det även vintertid skiljer i fart mellan olika banor och förutsättningarna men då är det åtminstone skidor som de tävlande åker på och inte rullskidor.

Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att Vasaloppet är hårdare när de sätter seedningen efter en rullskidtävling för att kompensera för dessa skillnader. Det är dessutom inte längre möjligt att nå elitledet på Vasaloppet via en rullskidtävling, vilket är helt rätt. Det ska också nämnas att möjligheten till Vasalopps-seedning på rullskidor med stor sannolikhet bidragit till att rullskidsporten har växt och nått den popularitet som den har idag. Det ger dessutom Vasaloppsåkare från mindre snörika områden möjligheter att seeda upp sig inför vintern. Trots detta anser jag att det är förkastligt att grunda en seeding på ett skidlopp efter en tävling på rullskidor. Sannolikheten att åkare på Vasaloppet får starta i ett startled som motsvarar deras kapacitet är helt enkelt för låg. När dessutom förutsättningarna på vilka seedningen grundas skiljer sig, dels mellan olika åkare, dels mellan skidor och rullskidor, så pass mycket så förstärks den åsikten. Detta för att skapa ett mer rättvist Vasalopp för alla. Seedningsreglerna är i stort sett bra men har sina brister och det ska inte adderas ytterligare en.

Kommentera