DCIM100GOPRO

Ämnet som jag kommer att ta upp nu är känsligt. Innan jag går in i det vill jag förtydliga att jag i det här inlägget inte vill ställa mig på en viss sida utan snarare reflektera över ett ämne som varit uppe förr vid enstaka tillfällen men då lett till stora diskussioner. Ämnet i fråga är prispengar för herrar och damer i längdskidåkning.

De senaste åren har en klart befogad jämställdhetsdebatt tagit fart i längdkretsar. En av de klart mest synliga i den debatten har varit Maria Rydqvist som bland annat tagit upp skillnaden i att få barn mellan män och kvinnor inom sporten, där uppförbacken varit helt klart brantare för kvinnor. En annan punkt som varit på agendan är den skeva fördelningen mellan könen på styrande nivå inom svenska skidförbundet. En annan punkt som diskuterades vid Vasaloppet 2012 var priser.

Debatten den gången var befogad. Jörgen Brink slog nytt rekord på Vasaloppet och fick därmed en bil, utöver de pengar han fick för segern. Även Vibeke Skofterud slog rekord i damklassen. Hon fick dock bara prispengar för segern. Förklaringen var den gången att damerna fick en bil för banrekord på Tjejvasan. Efter ett tag ändrade sig dock tävlingsledningen och även Skofterud fick en bil.

Under långloppen i Sverige får herrar och damer lika mycket i prispengar. Då undertecknad bor i Östersund kommer jag därför att använda Jämtkraft Skimarathon som exempel. Här kommer jag att begränsa mig till klasserna H- och D21 elit. I båda klasserna delades det ut 8000 kr till segraren, 5000 kr till tvåan och 3000 kr till trean. Totalt 16000 kr/klass alltså. Lika för alla borde ju vara ledstjärnan här vilket det också är. Det blir dock skillnad om man slår ut det på varje deltagare i respektive klass. Utspritt på varje enskild deltagare av de 45 som gick i mål i H21 elit blir det ca 356 kr/man. Motsvarande siffra i D21 elit är 1000 kr/åkare, 16000 kr delat på de 16 tjejer som tog sig i mål.

Lägg ovanstående snittvärden på minnet! Om vi leker med dessa lite så kan vi komma fram till att herrarna med samma ”snittpeng” som damerna skulle få åka om totalt 45000 kr (45*1000 kr). Tar vi det åt andra hållet skulle damerna få åka om ca 5700 kr. Med det perspektivet ser det inte särkilt rättvist ut åt något håll. Det finns exempel, utan att här vilja nämna några namn, på långlopp där man praktiserat det ovanstående, om än med andra belopp och gett mer till herrarna. Det har dock ändrats och jag känner inte till någon tävling i Sverige som i dagsläget har olika prissummor för herrar och damer. Åtminstone inte till den totala prissumman.

Av ovanstående siffror kan vi konstatera att  det är betydligt hårdare att som herrelitåkare komma från tävlingen med en prischeck än vad det är för damerna. Jämför man med damklassen är man som elitåkare är näst intill garanterad att få pengar med sig hem, eftersom långt ifrån alla som åker i klasserna H21- och D21-elit kan definieras som elitaktiva skidåkare (definitionen av det begreppet lämnar jag utanför den här diskussionen).

Vad man skulle kunna göra istället för att få det mer jämlikt att praktisera det system som ibland används på traditionella skidtävlingar. Ett system där en viss procent av åkarna får pris. Situationen hade trots allt varit en helt annan för herrarna om exempelvis de 6 första fått prispengar, utan att för den sakens skull minska de pengarna som delas ut i damklassen. Skalan 8000, 5000 och 3000 kr utökas helt enkelt för herrarna. T ex att fyran får 2500 kr, femman får 2000 kr och sexan får 1000 kr. Varenda liten krona är värdefull för elitåkare som befinner sig under landslagsnivå och detta skulle kunna bidra till en bättre tillvaro för dessa och kanske även gynna den sportsliga utvecklingen genom mindre arbetstid (dvs vanligt jobb). Jag vill också tillägga att jag har full förståelse för att arrangörsklubbar inte bara kan slänga med pengar hur som helst. Av egen erfarenhet kan jag dock säga att det kan vara frustrerande att i herrklassen i vissa fall glida in 3 minuter efter segraren och endast vara 8 medan man med motsvarande tid efter segraren i damklassen blivit tvåa och därmed fått med några tusen kronor hem. Dessa differenser kan förstås också härledas till att damerna allt som oftast startar med herrarna. Situationen hade varit helt annorlunda om damerna fått sin egen start och därmed en mer jämn och rättvis tävling.

Summan av detta är dock att skidåkningen, liksom samhället i stort, inte är jämställt åt något håll. I Vasaloppet har grabbarna spurtpris vid varje kontroll medan tjejerna endast har vid Evertsberg. Samtidigt har tjejerna ett eget lopp och teoretiskt kan en tjej komma hem med två bilar om hon vinner både Tjejvasan och Vasaloppet på rekordtid, medan herrarna endast har en ”bilchans”. 100% jämlikhet i varje liten detalj är kanske också att sikta väl högt men naturligtvis borde vi ändå jobba mot det. Oavsett om det handlar om styrelse på förbundet eller om prispengarna de aktiva tävlar om.

Kommentera