Skidsäsongen 2015/2016 är i stort sett över. Det återstår visserligen några tävlingar, bland annat de anrika Kirunaspelen. I övrigt är det inte mycket och skidåkarna flyr landet till fördel för Mallorca, Thailand och allt vad det är. Inget fel i det. Inget säger att det är förbjudet att åka iväg för att återhämta sig efter en lång och hård säsong. Saken är bara den att det sker nu i april. Den tiden på året då skidåkningen kanske är som finast.

I samband med att säsongen drog igång i Bruksvallarna påpekade jag att det är lite av en hets att komma igång tidigt. I krönikan ”När premiären är viktigare än SM” lyftes det skeva i att det är enorm hets i att jaga konstsnö och trängas på densamma med många andra skidåkare för att komma i form tidigt. Det är mentalt hårt att jaga snötimmar i månadsskiftet oktober/november. Det är mörkt, det är kallt och snöförhållandena är inte de vassaste. Nu i april, när fjällen bjuder in till vita vidder, solen står högt och det är relativt sett varmt så ska vi sluta tävla.

Varför drar vi igång säsongen i mitten av november? Det direkta svaret är att världscupen drar igång en vecka senare. Frågan är då varför världscupen drar igång sista veckan i november eller början av december. Varför inte skjuta på säsongen två veckor så att de nationella premiärtävlingarna äger rum i början av december och världscupsstarten kring lucia. I samma anda avslutas världscupssäsongen med en tävlingshelg i slutet av mars. En helg som visar skidåkning från sin bästa sida med sol och inbjudande, snötäckta fjällvidder, eller varför inte i amerikanska Klippiga bergen?.

Skeikampen i Norge, mitten av april 2016. Foto: Skeikampen Resort
Skeikampen i Norge, mitten av april 2016. Foto: Skeikampen Resort

 

Bilden till höger visar Skeikampen i Norge. Norge är ett föregångsland när det kommer till att hålla liv i säsongen. Där återstår 13 tävlingar fram till första helgen i maj (länk till norska tävlingskalendern), att jämföra med Sveriges 3 (för svenska kalendern rekommenderas din förenings sida på ”idrottonline”!), varav två går av stapeln redan denna helg. Det ska sägas att Norge mer lättåtkomliga fjäll än vad Sverige har. Samtidigt kan man ställa frågan: Varför finns det ingen skidtävling som går ut på att ta sig runt Jämtlandstriangeln på kortast möjliga tid? Tänk att arrangera en tävling där under april, med skidturisterna som publik. Start och mål vid Storulvåns fjällstation. Eller ett stakrace i någon form på Torneträsk. Eller kanske ett race från A till B längs Jämtlandsleden. 64 km i fjällterräng mellan Storulvån och Ramundberget, på skaren i fri stil. Möjligheterna finns.

För att sammanfatta. Jag förstår att skidåkare vill hämta sig efter hård säsong men samtidigt är det synd att den finaste tiden i Sverige (i alla fall enligt undertecknad) går förlorad. Möjligheter för fantastiska tävlingar till fjälls finns om man vill. Säsongen drar igång för tidigt vilket leder till snöhets och som en direkt följd av det sämre kvalité på träningen under den viktiga träningshösten. Det tror i alla fall jag.

 

Kommentera