Den texten hade jag egentligen tänkt lägga ut i samband med premiärtävlingen av Visma Ski Classics. Däremot inträffade en situation på SM i simning som gjorde att jag blev tvungen att ta det här nu medan ämnet är aktuellt, om än i en annan idrott men högst relevant för vår. Det handlar om diskningar vid regelbrott.

I varje fall inom svensk skidåkning går debatten högljudd om den utbredda och otillåtna skejten i långloppscupen Visma Ski Classics. Trots solklara fall av regelöverträdelser vad gäller den klassiska tekniken har vi inom längdskidåkningen sällsynt svårt att diskvalificera åkare. Särskilt om den regelbrytande åkaren slåss i toppen. Detta gäller inte enbart skejtskär under klassiska tävlingar utan även sådana fall som att åkare bryter banmarkeringar, för att nämna ett exempel.

Nu hoppar vi in på simningen. Just nu pågår kortbane-SM i Helsingborg. Igår inträffade en händelse som vi sällan, näst in till aldrig, ser i skidåkningen. Nämligen det att första tävlande i mål diskvalificeras. Sarah Sjöström tjuvstartade och blev diskvalificerad. Segrade gjorde istället Therese Alshammar som var tvåa i mål. Tjänade Sjöström på tilltaget? Ja, självklart gjorde hon det! Hade hon vunnit även utan tjuvstarten? Den sannolikheten är stor, ja!

Nu går vi in i vår idrott. Jag använder som exempel förra säsongens Årefjällsloppet, där man hade fem varningar med motiveringen ”Violation of classic technique”. Med andra ord, åkaren har överträtt gränsen för klassisk teknik och använt sig av skejt. Varför diskvalificeras inte dessa? Ett regelbrott är ett regelbrott och dessa bör bestraffas om vi ska kunna skapa förbättring där man håller sig till den tillåtna tekniken. Vad är argumentet att skejtskär i klassisk teknik inte ska leda till påföljd mer än varning? Har det att göra med att man enligt reglerna inte blir bestraffad om regelbrottet inte påverkar tävlingen.

Anders Aukland till vänster slutar trea i Vasaloppet 2013. Under Årefjällsloppet 2015 blev han varnad för brott mot den klassiska tekniken. Foto: Bildbyrån
Anders Aukland till vänster slutar trea i Vasaloppet 2013. Under Årefjällsloppet 2015 blev han varnad för brott mot den klassiska tekniken. Foto: Bildbyrån

Jag vill därför ställa frågan: På vilket sätt påverkar inte ett sådant tilltag som tjuvskejt tävlingens utgång? Visst, det kanske inte har en direkt påverkan på ställningen i den aktuella tävlingen men trots det har åkaren brutit mot reglerna. Är inte det anledning nog?För att återigen jämföra med simningen. Simning är en sport där man aldrig tvekar att diskvalificera deltagare så länge det är motiverat. Detta börjar i tidig ålder. Jag ska ge ett exempel…

Innan undertecknad började på skidgymnasiet kombinerade jag skidåkningen med just simning. När jag fyllt 12 år skulle jag för första gången få tävla. Jag hade arbetat mig igenom alla undergrupper där man lär sig behärska de fyra simsätten och var nu redo. Min första tävling i livet var i Alingsås, hösten 2002. Första grenen var 100 meter bröstsim, låt oss säga att jag hade bana 2 i heat 3. Jag simmade igenom loppet, satte ett präktigt personligt rekord och klättrade upp ur bassängen, oerhört nöjd. Belåtenheten utbyttes dock snart till besvikelse. När nästa heat startat ropades det ut av speakern: ”Vi har en diskvalficering i heat 3. Bana 2 diskvalificeras för felaktiga bentag!”

Brutalt kanske man kan tycka. Detta är dock standard i simning. Man diskvalificeras redan i tidig ålder om det är motiverat. Mitt personliga rekord var alltså ogiltigt, min första tävling i livet blev en ”DSQ”, jag var 12 år gammal! Anledning felaktig teknik, där mina ben inte varit jämna, vilket gör bentagen påtagligt lika frisimsspark (crawl för den oinsatte). Efter det ägnades en stor del av bröstsimsträningen till att rätta till den teknikbristen. Visst, jag blev diskad av samma anledning vid senare tillfällen också men efterhand blev det betydligt mer sällsynt. Samma problem hade jag också i fjärilsim där det en gång till och med ledde till att jag fick hela laget diskvalificerat i en lagkapp.

Fjäril
Undertecknad under ett lopp i fjärilsim. Flera gånger ledde felaktiga bentag till diskvalificering i grenen.

Hade jag i samma ålder börjat skejta under en klassisk tävling hade det förmodligen inte hänt någonting, mer än att tränaren och kanske mina föräldrar sagt åt mig att jag inte fick göra så. Men diskvalificering hade jag med all sannolikhet sluppit, med motivationen: ”Nej, det är alldeles för hårt att diska i så låg ålder”.

Rädslan vi har i skidåkningen mot att bestraffa regelbrott är naturligtvis inte bra för vår idrott. Vad ger det för trovärdighet då man inte följer sina egna regler. Nu har man dock från FIS sida börjat röra sig i frågan och plockat bort kravet på videobevis för att diskvalificera. Nu räcker det alltså med en domares vittnesmål och risken att åka dit är väsentligt högre om man vågar följa sina egna regler.

Jag är övertygad om att Sarah Sjöström inte ifrågasätter beslutet att diskvalificera henne. Frågan är, kommer vi få se samma sak i skidspåren i vinter, dvs att åkare kan diskas utan att det blir enorma diskussioner och bråk om beslutet? Om svaret på frågan är ja så kommer vi få en mer rättvis och trovärdig sport. Om svaret är nej har vi enorma problem med respekten för regler. Vi vill inte ha en idrott där de aktiva betraktas som småfuskare av publiken. Jag är dock positiv och är övertygad om att vi kan skapa förändring och respektera våra egna regler. Både för en rättvisare tävling och för att publiken ska kunna se en ärlig kamp.

7 KOMMENTARER

  1. Jag påstår att det är en kostnadsfråga. Jag dömer fotboll och i dom lägre serierna är det bara en domare. Det är ju inte så svårt att förstå att det är lättare att komma undan med regelbrott när det är endast en domare än när det är 3 eller 4 som det är i Allsvenskan. I Champions League är det 5 domare. Det är ju inte så lätt att täcka upp ett lopp som Vasaloppet med ”domare”. Arenan är något större än en simhall eller en fotbollsplan. Jag tycker också att det är tråkigt med åkare som inte följer reglerna. Enda sättet att stävja det är väl fler funktionärer?

    • Jag förstår precis vad du menar Lennart. Dock är det inte det jag pekar på i inlägget utan mer oviljan eller rädslan att vidta åtgärder när åkare bryter mot reglerna. Det finns mycket videoupptagningar från skidtävlingar där man tydligt ser hur åkare skejtar under klassiska lopp. Ändå klara de sig, allt som oftast utan någon som helst påföljd. Det är det jag är kritisk mot. Självklart är det inte praktiskt möjligt att täcka in Vasaloppet med domare men de domare som är närvarande måste våga diskvalificera åkare när det är motiverat. Annars tappar vi trovärdigheten.

  2. Viktigt inlägg – jag håller med till 100%! Jag är själv starkt engagerad i båda idrotterna som ledare och funktionär. Jag har varit funktionär/domare inom simning i ca 15 år och ser att längdskidåkningen har mycket ”att lära” från hur simningen ser på regelöverträdelser. Inom simning har det alltid varit viktigt att säkerställa att alla deltagare ”tar sig fram” på tillåtet sätt – detta oavsett vem det är. Om det är en nybörjare eller flerfaldig världsmästare spelar ingen roll – alla skall följa reglerna!

    Då kan någon säkert tänka så här; ”det är ju mycket lättare att se om det är rätt eller fel simsätt när allt utspelas i en 50-metersbassäng!”. Nej – så lätt är det inte, Det är svårt att se hur t ex bentag genomförs under vattenytan och när det dessutom är massor av upprört vatten. Alla sporter har sina utmaningar. Inom längdskidåkningen kan vi naturligtvis inte ha kontrollanter överallt längs tävlingsspåren. Men där de finns så kan och skall de agera! Åker tävlande t ex med fel teknik så skall de diskas.

    Skidor och simning är väldigt lika – det handlar om att simma/åka skidor så fort som möjligt och på rätt sätt/med tillåten teknik. Den som gör det vinner. Gör man inte det skall man diskas. Ingen av sporterna är bedömningssporter och regelvidrigheter skall beivras. På det sättet säkrar vi rent spel och tävling på lika villkor.

  3. Detta är en utmaning för hela längdsporten. Fler och fler kör utan fäste, oavsett nivå. Det medför allt högre risk för fusk.
    I de nationella långloppen i Sverige är det en klar ökning av fusk. Jag åker själv sådana lopp och har sett med egna ögon. Svårt för en liten arrangör att ha funktionärer överallt.
    Hoppas det kommer krav på att ha funktionärer i uppförsbackarna. Med kamera såklart.

    Som tillägg vill jag påpeka att det är inte bara uppför det fuskas. Inte ovanligt att de som drabbas av stavbrott kör ”skate med en stav” tills de får en ny stav.

  4. ”Kulturen” med att bestraffa och diskvalificera inom längdskidsporten finns inte i lika stor grad som inom simning. Jag kan väldigt lite om FIS regler. Men står det tydligt exakt var gränsen mellan saxning och skate går? Det ska också framgå hur den ska tolkas. Jag kan mer om fotbollsregler och det kommer varje år nya tolkningar av vissa regler.
    Längdskidsporten känns lite ”underutvecklad” När det gäller regler och dess tolkningar. Men jag är dåligt insatt i reglerna.
    På 80 talet fanns det väl käppar och nät mellan spåren för att hindra tjuvskejt?
    Det kanske är den lättaste lösningen?

  5. Med hjälp av några kontrollanter med videokamera i brantaste backarna i loppet. Man upplyser före start att man kommer diska alla dom som åker skating.
    Borde hjälpa mycket.

  6. I simning utvecklas/korrigeras reglerna kontinuerligt. Syftet med detta är att ”täppa till hål i reglerna” när tävlande ”tänjer på gränserna” och därigenom ”värna om” att de olika teknikerna utövas på rätt sätt. Den detaljnivå simningen har är inte längdskidåkningen ”i närheten av”. Det skulle vara mycket enkelt att formulera tydliga regler för längdskidåkningen och sedan tillämpa dem. Det är ingen resursfråga -det handlar om vilja – inget annat.

Kommentera