En sprint ska inte ta fyra minuter. Så här LITE cirkus har det inte varit på hela säsongen i sprint.

Under vinterns världscuptävlingar har de allra flesta sprintar haft en rimlig åktid och banlängd. Men idag såg vi ett exempel på hur en sprint inte får se ut. Jag har tagit upp det förr men jag var tvungen att hafsa ihop något igen. Dagens så kallade sprint i Canada var inte någon sprint. Det var någon sorts medeldistans.

Säsongens suveräner Therese Johaug och Martin Johnsrud Sundby var båda prologtreor i varsin klass. Jag menar förstås distanssuveräner, för några sprinters är dom inte. (Det ska tilläggas att Sundbye tagit stora kliv i just sprint)

Damernas kvartsfinaler slutade alla på en tid över fyra minuter. I det första heatet åkte Anna Haag in som fyra, 22 sekunder efter.

Anders Blomqvist, liksom jag, var snabb med att kommentera att det var en på tok för lång bana redan i första heatet där det blev extremt stora differenser.
— Det är nästan lite cirkus över den här banan, sa Blomqvist.

Men det här är inte cirkus. Cirkus är betydligt mer underhållande än så här. Så här lite cirkus har det inte varit på hela säsongen i sprint.

Jag ställde mig lite frågande till att Sverige skickade så få sprintspecialister till Canada, eftersom det på papperet såg ut att vara på tre sprintar. Men nu förstår jag landslagsledningen bättre. För det var ju bara två.

Nu ska vi se om det blir lite mer spännande för herrarna. Man kan ju hoppas.

1 KOMMENTAR

  1. Håller med dig helt om att sprinten är alldeles för lång och fattar inte riktigt hur dom tänker?
    Håller dock inte med dig om att det har varit 2 sprintar, tycker på sin höjd att det har varit en. I sprinten i Quebec vann Sadie Bjornsen kvalet på hela 3:42.81! Det kan ju här nämnas att denna bana också var nerkortad. I Gatineau vann Hanna Falk kvalet på den korta (ironi) tiden 3:32.76. Här kan dock den starka vinden ha spelat en roll i att tiden blev längre.

Kommentera